´

Varning för låångt inlägg!

Hösten har även bjudit på mina två värsta känslostormar under livet. Den första 2010 då stenen (visst minns ni stenen?) var en del av mitt liv under ca 2 månader och sedan helt bröt av bara konstiga eller egentligen inga anledningar alls. Det drabbade Anna 18år rätt hårt även fast hon visste att han var en skitstövel redan från början, men hur kul var det inte att få lite uppmärksamhet for once!? Både tiden under och efter hans närvaro var bara skum. Jag bodde ensam i en liten etta men var inte riktigt redo för det, åt mkt skorpor, stirrade in i väggen och lyssnade på Melissa Horn. Jag kallar det 'lägenhetskänslan' och den kopplas jag ofta tillbaka till under de första höstmånaderna varje år och tänker att fasen va skönt att man inte är 18 längre! Men jag kan fortfarande störa mig på att han inte ens gav mig chansen att stå upp för mig själv, hade troligtvis inte vågat men nog hade jag skit att kasta i hans ansikte också! Jag fick liksom inget avslut eller closure som det heter på engelska och det irriterar mig även nu 5 år senare!

Den andra stormdrabbningen kom 2012 då jag och Peter (visst minns ni Peter ;) )gjorde slut. Det var ett virrvarr av känslor för det ena och det andra. Med facit i hand kan jag säga att jag nog egentligen aldrig var riktigt kär i honom, vi var lite desperata efter kärlek och ett förhållande båda två. Kände inte mig själv så bra som jag trodde och det undermedvetna agerade utan att jag förstod vad som hände. Det kunde ju absolut hänt på ett annat sätt kan jag medge, men att det hände och att det tog slut var nog väldigt tur. Men den hösten innehöll så mkt känslor, både bra, dåliga, ledsna, glada, rädsla för framtiden och i nästa sekund framtidshopp, rädsla för ensamhet och så mkt mer. Minns att jag var hur glad som helst över att jag jobbade hos Lindehells och fick vara med dom och firman varje dag, de var med mig hela vägen! Men varje höst går tankarna tillbaka dit också och egentligen blir jag mest glad för fasen var tur att det tog slut, jag sörjer det inte mkt alls utan ser förhållandet som en sjukt stor läxa som jag verkligen lärde mig utantill! Utan den och Stenen också för den delen hade jag inte alls kunnat vara i det trygga förhållandet där jag är idag med Marcus. Och här vill jag vara kvar, föralltid! 

Och det är väl det som är meningen med livet, att lära sig livsläxor och leva efter dem. Det funkar ju bra tycker jag men det är jobbigt att vara mitt i dom. Men hösten är fin och mysig, hösten är En plats på landet och hösten är massa fina låtar från förr som påminner om alla känslor och minnen på ett bra sätt. Jag gillar hösten och nu ska jag verkligen sluta skriva!!