´

Och även fast det är 25 grader och inte ett moln på himlen så känner man att det är sensommar och att vi går mot höst. Skolorna har öppnat och de flesta semestrar är slut, det är bara arbetslösa människor som Marcus och jag som kan ligga på föräldrarnas gård och slappa i solen med en bok. Och på tal om böcker, Utøyaboken läste jag ut dagen efter jag skrev förra inlägget, den var så gripande och rätt jobbig att läsa, men oerhört bra om man kan uttrycka sig så. Dessutom visade det sig att en norsk pojke vars familj och kompisgäng utgör en rätt stor del av boken var en i norrmänsgänget som vi träffade 2008 på frasses. Salangen IF pojkar -92. Hur stor är den chansen!?!? Allting blev ju ännu hemskare och verkligare då, särskilt när det var en av "karaktärerna" som jag fastnade mest för innan jag la ihop pusselbitarna och förstod att jag träffat honom. RIP Simon Saebø. 

Snart kommer väl nåt bildbomb-inlägg från Kroatien också skulle jag tro :) Härrå