´

Nu har min pojke lämnat Umeå för 33 dagar i USA och med sig tog han sitt grabbgäng. Jag vill inte ens veta hur kul dom kommer ha, hur lite dom kommer längta hem och hur värdelöst dom kommer tycka att Sverige är då dom den 14nde augusti äntligen återvänder. Men det är då, nu är nu och jag har än så länge endast överlevt 90 min och har ett visst antal timmar kvar. Men jag är ändå glad att man kan börja räkna dagarna till hemkomsten nu istället för dagarna tills domskulle åka, det var mycket tråkigare. Fick iallafall käka kinamat som en fin avskedsmiddag och igår bjöd Marianne på indisk restaurang.. gottt! Men nu ska jag lägga mig i min plötsligt rätt stora säng och försöka att se positivt på saken :) Hejs