´

Igår var jag med Johan hela kvällen och sov ensam för första gången på väldigt länge. Och "imorse", med ångest i kroppen låg jag ändå kvar i sängen till 12.30 som varje dag den här veckan, men grejen är ju att man inte har direkt roligare när man väl tagit sig upp. Men man hinner tänka minsann då det inte finns någon annan mänsklig varelse att vända sig till. Tankar som att jag blir gammal imorgon, att jag snart inte längre är tonåring, att jag får gå på systemet, att det blir dyrare att åka buss och att det börjar kosta att gå till tandläkaren. Att alla förväntar sig att man ska göra nåt av livet samtidigt som man ska flytta hemifrån, hålla rent och snyggt i lägenheten, jobba och tjäna pengar men man ska inte slösa bort allt utan spara mycket och man ska träna och hålla sig fit, man ska göra saker på helgerna, hinna träffa alla man känner samtidigt som man ska resa runt jorden och se allt som finns och se. Dock tycker jag allt detta låter sjukt kul bara jag lyckades tjäna pengar och hade lite mer driv i mig. Men jag känner 20+åringar som fortfarande lever livet, några som skaffat barn och hus, några som reser runt konstant, några som är väldigt lata och några som pluggar stenhårt och jag tänker inte bli nån av dom, så det så!

Men idag är min sista dag som tonåring och vad gör jag? Jag fryser och väntar på att få träna. Hoppas mitt liv som 20+ blir ett varmare liv, då skulle jag bli glad. Har iallafall bestämt mig för att jobba gratis imorgon så att jag inte ger mig själv en deppig ensam-i-huset-med-mina-tankar-födelsedag. Nä, på jobbet är bland de ställen där jag trivs bäst och där tänker jag vara. Märks det att jag har lite att göra eller? Men nu äre slut på text. Lovar.