Lägenhetskänslan
Jag minns känslan av att ha någon men samtidigt inte ha det.
Jag minns känslan av att cykla lite längre och slå en kod för att komma in.
Jag minns känslan av att äta det man ville men inte kunna njuta av det.
Jag minns känslan av att sitta i sängen och torka disk.
Jag minns känslan av att allting var förvirrat.
Jag minns känslan av att få sova bredvid någon i en 80cm säng.
Jag minns känslan av att bli lämnad på morgonen och inte vara lycklig.
Jag minns känslan av att glo in i en vägg.
Jag minns känslan av en stor dusch med blått golv.
Jag minns känslan av att leva på skorpor och se höstlöv.
Jag minns känslan av att sitta och plugga stresshantering.
Jag minns känslan av hur vi kämpade med det där handtaget.
Jag minns känslan av att ha ngt att se fram emot varje lördagskväll.
Jag minns känslan av att känna höstkylan tränga sig på.
Jag minns känslan av att lyssna på de fina låtar som inte går att lyssna på idag för att de påminner om hela den där jävla lägenhetskänslan som endast var en förvirrad tid.
Jag minns känslan av att flytta hem igen och inte sakna någonting..